Harry Martinson var en av den svenska litteraturens stora språkkonstnärer. Dit nådde han genom att intensivt omarbeta och redigera sina verk, ofta långt in i korrekturstadiet. I denna volym belyses hur det gjordes genom faksimil av korrektur till romanen Den förlorade jaguaren. Där finns en reseskildring som Martinson förtätar och lyser upp med sina ändringar. Resultatet blev så bra att han lade undan det, förmodligen för en framtida roman. Sedan blev det liggande bortglömt. Materialet utges nu av Johan Svedjedal, som sätter in det i sitt sammanhang.
Material är Svenska Vitterhetssamfundets nya serie för att lyfta fram textkritiska problem och material som illustrerar litterära skapandeprocesser. Detta är den första delen.