Kan filosofin trösta den som tänker med förtvivlan på att hon skall dö? Torbjörn Tännsjö diskuterar några förslag till tröst som filosofer velat erbjuda oss. Några av dem underkänner han såsom föreställningar om ett liv efter döden eller tanken att livet är så förfärligt att det är bra att slippa leva. Filosofiska reflektioner om tiden framstår som mera lovande, åtminstone för den som framförallt är rädd att man förintas genom döden: det är möjligt att dö utan att förintas. Men alla som ogillar döden bekymras inte av förintelse. De hungrar helt enkelt efter mer liv för egen del även om döden inte innebär att de utplånas. Den inställningen är egoistisk, menar Tännsjö, och om man tänker noga efter bör man kunna frigöra sig ifrån den. Till sist kvarstår emellertid en död som i sanning är förfärlig, om författaren har rätt (och berömda filosofer som Georg Henrik von Wright har fel), nämligen värmedöden, det definitiva slutet på allt kännande liv i universum. Författaren bekymrar sig verkligen över detta slutgiltiga utslocknande, men han konstaterar samtidigt att det nog inte är den människor i allmänhet fruktar när de vänder sig till filosofin för att få tröst inför döden. Boken är rikt illustrerad av Cecilia Torudd.