Jan Sigurds hela produktion är ett slags självbiografi eller rättare en skälmbiografi, med en stil olik den konventionella novellen, turnerande mellan det kåserande, det till synes fritt associerande, det skrönaartade, det essäbetonade, historieberättande, drastiska men nästan alltid reflekterande och ömsinta. Jag upplever att han genom sina berättelser inte bara vill underhålla, utan skapa någon sorts mening i tillvaron, ibland upplyst av ett befriande igenkänningsleende. Jag skulle vilja sammanfatta hans kombination av stilar som flanerande, där läsaren tas med på en resa, utåt och inåt, ofta med överraskande avvikelser.
Så skriver filmaren Stellan Olsson i förordet till denna nyutgåva av den hyllade och sedan länge slutsålda novellsamlingen Berättelser från Rapsrike. Boken, som gavs ut första gången år 2000, har även försetts med ett efterord av författaren, samt en ny novell, Fläckens betydelse.