Med jämna mellanrum har Joyce Carol Oates sedan sin debut på 1960-talet gett ut diktsamlingar: starka, täta, mörka böcker där hon ofta blir än mer intensiv och personlig än i sina romaner och noveller. Även som poet berättar Oates gärna historier från sin och sina medmänniskors vardag, mer självsvåldigt och med en tydligare symbolisk dimension. Hennes språkbehandling och inlevelseförmåga tycks sakna gränser. För första gången presenteras i och med Mörker och ömhet ett urval dikter ur samtliga Oates åtta diktsamlingar, samt en nyskriven dikt som publicerades i The New Yorker 2012. Oates har själv medverkat i urvalet av dikterna, något som antyder hur viktig poesin är för henne. Dikterna i Mörker och ömhet är översatta av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén. Poesikritikern Ann Lingebrandt har försett samlingen med en inledning.