Det litterära reportaget har ofta betraktats som en hybridgenre där journalistikens sanningsanspråk blandas med skönlitterära tekniker för att höja läsupplevelsen. Men betyder det verkligen att reportaget kan betraktas som en blandning av fakta och fiktion, av sanning och – ja, vad? Hur skulle en sådan genre i så fall kunna möta journalistikens krav på etik och moraliskt ansvarstagande? I sin avhandling gör Anna Jungstrand upp med en rad allvarliga missförstånd som kantat reportagets genreförståelse under 1900-talet. Litteraritet i reportage ska inte betraktas som utanpåverk eller utsmyckning – det är strategier som på ett ­genomgripande sätt tjänar journalistikens dokumentära syfte, och som tar upp kampen mot objektivitetens ideal. Litteraritet i det moderna reportaget både speglar och etablerar textens etik. Utifrån detta perspektiv på det litterära med reportaget lägger avhandlingen grunden för en helt ny analysmetod, som kombinerar berättarteknisk undersökning med dialog­filosofisk förståelse av etiken. Exempel ges ur ett brett spektrum av moderna reportage, och i sex längre analyser omprövas texter av Djuna Barnes, Ryszard Kapuscinski, Truman ­Capote, Hanna Krall, Sven Lindqvist och Joan Didion. ­Mellan teoretiska resonemang och konkreta textanalyser frammanas bilden av reportagets litteraritet: Subjektiviteten, mötet med annanhet, ansvaret inför den andres ansikte, ärlighetens retorik, representationens problem, självreflektionens blottande av textkropp – allt samlar sig till gestalten av det moderna reportaget.