Inte sällan beskrivs upplysningen som den process genom vilken den moderna människan kom till självinsikt och övergav sina förfäders mytologiska världsåskådning. Upplysningen kan även kallas för en auktoritetens kris, under vilken de medeltida legitimitetsstrukturerna successivt miste sitt grepp om människorna. Genom att studera tre författarskap, skilda i tid och rum, undersöker Robert Azar i Förnuftets auktoritet hur litteraturen har reagerat på denna kris och hur den har förhållit sig till det så svårfångade – och i sig mytologiska – förnuftsbegreppet. Avhandlingen rör sig från fransk­klassicisten Houdar de La Mottes uppgörelse med det antika kulturarvet, via Thomas Thorilds attack på det gustavianska Sveriges institutioner, till Milan Kunderas försök att upprätta den västerländska människans värdighet genom konsthistorien. Parallellt lyfts en rad frågor som direkt berör samtiden: hur skall institutionernas nedmontering förstås i ett historiskt perspektiv, vilken relevans äger förnuftsbegreppet, och vad hägrar bortom Rom, finns där något annat än det öde landet?