Sommaren 1980, då Marguerite Duras i snart ett decennium nästan enbart ägnat sig åt filmskapande, skrev hon tio krönikor, en i veckan, på uppdrag av tidningen Liberation. Krönikorna, som senare resulterade i boken Sommaren -80, handlar om regnet, om semesterfirare, om de olympiska spelen i Moskva, om Iran där ”dödens regering” tagit makten, om svälten i Uganda, om strejken på varvet i Gdansk och alla de förhoppningar den väckte, om hajen Ratakatabom, om barnet med de grå ögonen och om den omöjliga kärleken. Allt tvinnas samman, alltmedan tidvattnet skiftar och sommaren går.

Sommaren -80 är i sin hopsmältning av ­politik och privatliv, av fiktion och verklighet, ett portalverk i Duras författarskap.