Ett lands litteratur består till betydande del av översättningar. Men varje tid betraktar sina översättningar på olika sätt. Normer och restriktioner styr inte bara vad som ska översättas, utan också hur en översättning ska se ut; vad man måste avstå från att översätta och vad som är nödvändigt att lägga till.

I denna studie undersöker Claes Wahlin fyra engelska portalfigurer som har haft betydelse för sin samtid både som översättare och som tänkare kring översättning: Geoffrey Chaucer, John Dryden, Matthew Arnold och Ezra Pound. Claes Wahlin frilägger de olika synsätt som funnits vad gäller allt från en texts auktoritet eller oron för att en kontextlös översättning hotar läsarens förstånd, till det vådliga med att översätta alltför troget.