Den österrikiska författaren Ilse Aichingers debutroman från 1948 om en grupp barn som förföljs under andra världskriget på grund av sin judiska härkomst är skrämmande aktuell och oroande läsning. Med en säregen berättarstil och ett kraftfullt poetiskt språk skriver Aichinger om rädslan, hotet och det möjliga hoppet för ”barn med fel mor- och farföräldrar”. Dessa barn, som enligt lagen betraktas som judiska eller halvt judiska, lider av isolering och förnedring. Men gång på gång finner de sätt att bjuda motstånd, att hitta springorna i mörkret och kryphål att tolka verklig­heten genom.

Det större hoppet är Ilse Aichingers enda roman – en enastående skildring av lidande, skräck och kärlek, av drivkraften att vara en del av en gemenskap och att hantera förövarens maktutövning och den egna utsattheten.