En plats för tillfälligheter, det tacktal Ingeborg Bachmann skrev och läste när hon 1964 tilldelades det prestigefyllda Georg-Büchner-priset, liknar inget annat. I centrum för denna vilda prosalyriska text står ett delat, skadat Berlin, en stad som vill glömma och se framåt men där kriget fortsätter att verka. Bachmann skriver fram ett slags förryckta scener från något som både är och inte är Berlin, sammanvävda med bilder av internerade, psykiskt lidande patienter.