Johnny hyr ut jukeboxar till konditorier och dansbanor på den svenska landsbygden. Det är tidigt sextiotal och både Johnny och hans kunder vet att tiden är ute, snabbköp och Melodiradion ska ta över, landsbygden tömmas och Elvis ska bytas ut mot Per Myrberg och ”Trettifyran”34:an. Johnny är en mjuk hårding med mörk bakgrund, många kvinnor men lite kärlek, och desto mer sprit. Men den ska det vara slut med nu. Detta är en stark roman om landet vi levde i.

Jukebox handlar om Johnny som lever på att hyra ut jukeboxar till caféer och dansbanor just i den tid då människor slutar att samlas kring jukeboxarna och om de i alla fall gör det så vill de inte höra Elvis utan Per Myrbergs ”Trettifyran” eller nåt annat skit som inte Johnny egentligen vill ladda sina jukeboxar med. Det är lite sorgligt, men också ganska komiskt.

Sverige är på väg att bli modernt, landsbygden ska tömmas liksom konditorierna, staden och Melodiradion ska ta över. Johnny vet innerst inne om att hans tid - och jukeboxarnas - är på väg att ta slut, det vet hans kunder också, men vem älskar sanningen?

Johnny har en mörk historia bakom sig, splittrad familj, en mycket vag kontakt med en brorsa. Han har supit, men låter nu bli, så gott det går, han har ofta haft sällskap om natten men knappast varit kär. Till Elisabeth får han komma och sova, han är snäll mot hennes son, hon är snäll mot honom. Stekta ägg och bräckt skinka, även om han kommer sent. Men varför tar han så mycket ansvar för en grabb som inte är hans egen? Mellan Johnny och Elisabet växer det fram något som skulle kunna kallas kärlek. Vågar de lita på det?

Jukebox påminner i stämningen om Åkes tidigare bok, episodromanen Genomresa, men i Jukebox är väven mycket tätare, laddningen mycket starkare och satsningen mycket större.

Åke Edwardson är uppvuxen på det småländska höglandet och han känner miljöerna i Jukebox inifrån. Hans far var konditor och öppnade eget i Vrigstad. Där, i konditoriet, stod en jukebox.