Den märkvärdiga svenska folkbildningen har gjort en drygt hundraårig resa i kulturen. För folkrörelserna har studiecirklar och folkhögskolekurser varit av stor betydelse. Till sin omfattning har verksamheten aldrig varit större om man ser till antalet studiecirklar och folkhögskolekurser. Formerna och motiven för människors möten har i vår tid genomgått en förvandling från kollektiva idévärldar till individuella intresseområden. Därmed har också ämnesområden och studieformer påtagligt förändrats. Relationen mellan folkrörelserna och deras folkbildningsarbete, som varit mycket intim, utgör det kanske tydligaste tecknet på att folkbildningens roll genomgått en förändring under sin – historiskt sett – korta resa. Boken beskriver Olssons och Elgeskogs lokala folkbildningsarbete i sina rörelser, IOGT respektive NTO. Oscar Olsson var först verksam i Lund, sedan en tid i Karlstad och slutligen i Linköping. Justus Elgeskog gjorde sin stora insats först som lärare och sedan som rektor på Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke, Sveriges första rörelseägda folkhögskola. Likheterna mellan de båda förgrundsgestalterna är många men mycket skiljer dem åt i bildningssyn och när det gäller rollen i och för folkrörelsen. Boken stod i centrum i bildningsarbetet för dem båda. Därför har ett avsnitt ägnats studiecirkelbibliotekets roll i det tidiga folkbildningsarbetet. Boken vill beskriva den ursprungliga folkbildningsidéns plats i det lokala föreningslivet. Därför avslutas den med några frågeställningar som diskussionsunderlag kring det tidiga folkbildningsarbetets former och innehåll.