En prosalyrisk berättelse om kärleken till en annan kvinna, och om förlusten av denna kärlek. Det handlar om att försöka hitta ett språk för det som inte vill låta sig berättas, om att skapa en väg ut ur en alltför stor tystnad. Vems var egentligen skulden? Och hur länge måste man betala av den – och till vem?
Det är en gripande skildring av alla minnen i efterklangen av en separation.

När jag vaknar är havet åter upprört. Grumlat. Det piskar med vågorna. Någon har rört sig i det, färdats genom det. Väckt upp berättelserna.
Jag vet att det var du.