En kvinna, övergiven av sin älskade, skriver i hundra dagar. Minnen från en uppväxt blandas med ögonblicksbilder från ett vintrigt Stockholm och med smärtan i uppbrottet. Starkt belysta fragment, som från en sönderslagen spegel, skapar ett egenartat ljus i skildringen av en oväntad kärlek. I bilden av föräldrarnas omöjliga äktenskap glimtar en paradoxal nåd.