Att sörja är att älska utan att hitta hem. Sorgen är inget tillstånd, snarare en fysisk åkomma. Livet kastas omkull, är inte som vanligt.

I sorgen brottas vi med saknaden. Vi hade inte saknat om vi inte hade älskat. Sakna och älska hör tätt ihop. Vi får tillåta oss att sakna och fortsätta att älska i våra hjärtan.

När sorgen värker är böner för dagar och nätter fyllda av sorg och saknad. Böner att vila i och hämta kraft ifrån på vägen vidare.

»Nu slocknar lågan som flämtat länge och spända muskler kan slappna av. Nu vilar händer som klappat katter och smärtan släpper vid nådens hav. Nu tystnar sången »Ja, må du leva« men hjärtats omsorg är ännu känd. Nu stänger livet och går till vila med dörren öppen och lampan tänd.«