Sune Andersson med familj bodde i Colombia under tolv år, där han var verksam som djungelpilot. Sex månader om året besökte han enkla bönder, boskapsskötare och nybyggare på slätten, i bergen och i djungeln. Många bodde i enkla trähus eller lerhyddor med jordgolv och palmtak, där det fanns kackerlackor, blodsugande fladdermöss och skorpioner. Precis som sitt värdfolk, spände Sune upp sin hängmatta mellan takbjälkarna och åt deras enkla kost, ibland oaptitlig tarmsoppa eller dylikt. Då han hade landat det enmotoriga Stinsonplanet fortsatte han ofta färden med flera dagars vandringar på Andernas branta bergssluttningar, eller paddlade i urholkade trädstamskanoter på brungrumliga floder med krokodiler, pirayor och anakondor. Det tropiska klimatet var som en fuktig bastu året om. Överallt lurade faror: fästingar, spindlar, malariamyggor, giftormar, våldsamma åskväder med blixtnedslag, knarkmaffians listiga agenter och gerillans hänsynslösa terrorister som kidnappade piloter för att tvinga dem att flyga åt sig eller för att hålla dem som gisslan och kräva enorma lösensummor. Varför valde en trettiotreårig svensk man och hans familj att frivilligt leva och arbeta bland fattiga, hårt arbetande och dåligt utbildade colombianer som terroriserades med hot, utpressning, våld och död av både maffia och gerilla? Det svaret kommer du att upptäcka då Sune berättar om sina ovanliga, spännande och dramatiska äventyr från vardagslivets Colombia.