IVAR-LO JOHANSSON HYLLADES mot slutet av sitt långa liv som ett arbetarlitteraturens monument. Eyvind Johnson blev ledamot av Svenska Akademien och Nobelpristagare.
Båda kom från fattiga förhållanden och fick uppleva Sveriges förvandling till välfärdssamhälle. De var två av de främsta representanterna för den unika generationen av arbetarförfattare som slog igenom på 1930-talet.
Som unga möttes de i Frankrike mest av en slump. De blev vänner och stred länge för samma saker både litterärt och politiskt. Men de förändrades, blev så olika i åsikter och litterära ideal att de med tiden närmast blev varandras motsatser. Sympatin byttes i ömsesidig motvilja. I sina memoarer påstod Ivar Lo till och med att de aldrig varit vänner.
Ivar och Eyvind är en berättelse om vänskapens ut- och avveckling. Om hur två kända författare förhåller sig i de sociala frågorna, i kampen mot nazismen, fascismen och kommunismen. Men också om vad som händer när de bearbetar sina minnen.
Vad är det egentligen för sanning som torgförs i deras romaner, självbiografier och memoarer? Ivar Lo:s historieskrivning om arbetarförfattarna har i mycket präglat eftervärldens syn, men är i många avseenden starkt tillrättalagd.
Fast kanske är den poetiska sanningen inte mindre sann än den historiska.FÖRFATTAREN: Hans Lagerberg har tidigare bland mycket annat skrivit romanerna Saknar bildning, Lästen och Sorgeman och kärleken, Hinke Bergegren-biografin Små mord, fri kärlek och den historiska krönikan Förrädare.