Armén har spelat en helt central roll i Sveriges historia, för den svenska kulturen, för samhället i stort och för en liten nations möjligheter att hävda sig på en stor arena.

En svensk armé har i någon mening alltid funnits. Ett militärt försvar har varit en nödvändighet genom hela historien. Men det var kung Gustav Vasa som på 1500-talet samlade och organiserade armén som en del av den svenska centralmakten, i ett rike med ambitioner.

Utvecklingen var typisk för hela Europa, när nationalstater konsoliderades och konkurrensen om världshandeln tilltog. Sverige blev nu en av Nordeuropas starkare militärmakter. Under loppet av 1600-talet fick Sverige rent av rollen som en regional stormakt genom arméns framgångar på kontinenten.

När Europas arméer efter franska revolutionen och under Napoleonkrigen, kring sekelskiftet 1800, närmast tiodubblade sina numerärer fick Sverige söka sig en ny roll. Sverige stod från och med nu vid sidan av både små och stora krig i Europa. Först med det kalla kriget i modern tid blev Sverige åter något av en regional stormakt.

Detta är den svenska arméns historia.