Mellan åren 1960 och 1963 drabbade neurosedynkatastrofen Sverige. Läkemedlet var sedan 1959 lättillgängligt och marknadsfört som effektivt mot bl.a. ångest och oro, magbesvär och stresshuvudvärk. När larmet om dess skadlighet kom i slutet av 1961 hade flera barn fötts med missbildningar. Under denna tid vikarierade Inga-Maj Juhlin som kurator på Eugeniahemmet i Stockholm, dit neurosedynbarnen började komma efter något år på spädbarnshem eller sjukhus. Hennes närhet till barnen tillåter henne att nå djupt in till katastrofens kärna. I boken utvärderar hon inte bara hur man arbetade med barnen på Eugeniahemmet hon granskar även hur frågan dryftades i riksdagen, hur abortdiskussionen tog fart, hur media ställde sig till det hela och hur AB Astra, läkemedelsföretaget som tillverkat och sålt neurosedyn, hanterade situationen. Inga-Maj Juhlin är i grunden socionom. Hon har under många år arbetat med de barn som drabbades