Hon kallades "Renässansfurstinnan", Hilma Weijdling från Kalmar. Som nittonåring, 1870, gifte hon sig med en dubbelt så gammal rik grosshandlare vid namn August Carlson. Hon fick ansvar för två stora hem, i Göteborg och på Särö, födde tre döttrar och en son och styrde sitt hem och hushåll med järnhand. Först som änka, vid 56 års ålder, blev hon myndig och fick inblick i männens värld. Den ansåg hon vara enkel och överskattad. "Det är kanske därför männen håller kvinnorna utestängda, för att inte de ska veta hur okomplicerad tillvaro de verkar i." Hilmas barn var ekonomiskt beroende av henne så länge hon levde. Detta bidrog till att barnen fruktade henne, de ingifta avskydde henne medan barnbarnen älskade henne. Själv älskade och avskydde hon sina närmaste med samma glöd, framförallt männen. Brevväxlingen mellan yngsta dottern Thorborg Westin-Bille och Hilma ger intrikata detaljer om såväl privatliv som politik, ekonomi, krigsårens problem och moralisk-etiska frågor. Under en polerad societetsyta frodas otrohet, svek, bigotteri, promiskuitet, antisemitism och undertryckt sexualitet. Brevskrivarnas egna röster kan höras genom ett antal citat och innehållet illustreras med fotografier som finns bevarade. Thorborg skrev en minnesbok som hon deponerade på Stockholms Stadsarkiv. Den hemligstämplades till 60 år efter hennes död. Hon kommenterade den med att hon där skrivit fritt om släkt och vänner och även om sämre saker hon gjort som eftervärlden kanske dömer mildare än vad hennes närstående skulle göra. Thorborg var farmor till Gunilla Preisler, författare till boken om släktens kvinnor. Gunilla Preisler är professor em. i psykologi och har haft tillgång till familjens tusentals brev, med undantag av minnesboken.