Kampen mot boskapspest och mjältbrand i 1700-talets svenska rike

Under 1700-talet härjade många smittsamma och dödliga boskapssjukdomar i Sverige och Finland. Det var den stora kreatursdödens århundrade aldrig tidigare hade så många djur störtat i så häftiga sjukdomsutbrott. Nöd och elände uppstod där farsoterna drog fram. Myndigheter, medicinare och djurägare försökte på olika sätt hejda smittspridningen. De inledde således en kamp mot sjukdomarna, en kamp som kom att få omfattande konsekvenser för djurhållningen i riket.
Denna studie analyserar 1700-talets stora nötkreaturssjukdomar utifrån historiska källor och veterinärmedicinska perspektiv. Den visar att de sjukdomar som orsakade de största utbrotten i det svenska riket var boskapspest och mjältbrand. Den visar också att de bekämpningsåtgärder som företogs nationellt, regionalt och lokalt präglades av boskapspestens och mjältbrandens särskilda egenskaper.
Boskapspest är i dag en utrotad sjukdom. Men mjältbrand ger fortfarande upphov till sjukdomsutbrott, dock inte i så stor skala som under 1700-talet.

Johanna Widenberg är historiker vid Avdelningen för agrarhistoria vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Hennes forskning rör tidigmodern kulturhistoria och agrarhistoria. Den stora kreatursdöden utgör slutrapport i ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet.