Ofta har jag undrat över hur detta tillfälliga möte, denna hastiga blick, så djupt kunnat bränna sig fast i mitt minne. Hur ett ögonblick kan fortsätta bära med sig så många års historia. Så skriver Stig Holmqvist inledningsvis om hur han försökte åka hiss tillsammans med Robert Mugabe. Men historien börjar många år tidigare. I början av 1970-talet, då den vita minoriteten under Ian Smiths styre sade sig ha den lyckligaste svarta befolkningen i hela Afrika, reste Holmqvist runt i dåvarande Rhodesia med sin filmkamera. Han mötte en verklighet som inte alls stämde med de vitas självbild. I stort sett hela den svarta oppositionen satt i fängelse eller interneringsläger. Under de tio år som Robert Mugabe satt fängslad, hade en grupp inom Svenska Amnesty honom som sin samvetsfånge. Man försåg honom med all den kurslitteratur han behövde för sina studier. Han hann läsa in flera akademiska examina. I ett brev till gruppen tackar Robert Mugabe också för den utmärkta pyjamas man sänt honom. Hur kunde då den uppburne befrielseledaren förvandlas till en maktfullkomlig tyrann? En som begår hänsynslöst våld mot sitt eget folk? Det är frågor som Holmqvist ständigt söker svar på under alla de år han följer historien och utvecklingen i det som efter en lång befrielsekamp kom att bli den självständiga nationen Zimbabwe. Genom möten och samtal med allt från Robert Mugabes första hustru Sally till dagens oppositionella, försöker Holmqvist beskriva hur den diktatoriska makten skapat ett land i djupt förfall. Och han undrar: Hur kan en idag 93 år gammal man fortfarande sätta skräck i så många människor?
Stig Holmqvist är dokumentärfilmare och författare, bosatt i Stockholm. På Carlssons har han senast utgivit På Barheidas tid Familjekrönika från Savannen (2005), På väg till presidenten (2010) och Barheidas barn: Antropologisk berättelse genom 45 år (2015).