Är lokalpolitikerna pampar och småpåvar - eller är de kanske vardagshjältar som uträttar storverk utan att vi andra märker det? Journalisterna Claes-Göran Kjellander och Margit Silberstein har rest och träffat kommunal- och landstingspolitiker. De har fångat spännande berättelser om det tunga ansvaret och om de svåra besluten. Att säga nej. Att stänga skolor. Att mitt i natten ta över ansvaret för barnen i en familj i kris. Eller för att få förståelse för att pengarna inom sjukvården inte kan räcka till allt och att man måste prioritera.

Men de har också mött glädjen i att kunna förbättra och förändra. Att vända en kommun i kris till framgång, att förvandla en problemskola till en språngbräda till ett harmoniskt vuxenliv för förortens tonåringar, att känna stöd och värme när man träffar väljarna vid grönsaksdisken.

Så vad är drivkraften i det kommunala uppdraget? Först och främst viljan och lusten att ta ansvar för det gemensamma. Därefter insikten att det inte räcker att förvalta; man ska också utveckla och förändra. En framgångsrik lokalpolitiker är därför både stark och ödmjuk, och alltid modig nog att utöva den makt som väljarna delegerat. En makträdd politiker är en dålig politiker.

Kommunalhusen kan ibland te sig lite trista, stereotyp arkitektur, kalla fönster. Men innanför dem görs faktiskt vad som står i mänsklig makt för att vi alla ska få en bättre vardag.