Omvärldens föreställningar om dagens pensionärer stämmer dåligt med deras egen självbild. De äldre får idag hitta fram till en egen identitet som skiljer sig från
allt man hittills identifierat som »äldrekultur». Många känner sig vilsna inför både pensioneringen och inför det fortsatta åldrandet. Kan detta verkligen handla om
oss, om mig?
Den vilsenheten är något som förtjänar att tas på allvar, eftersom dess kärna står för just det nya i att bli gammal i vår tid. Framtidens äldre både kan och vill vara med, lära och göra på andra sätt än vad tidigare generationer haft möjlighet
till. Och gamla människor kan framöver komma att få nya roller i en samtidskultur som i övrigt är inriktad på att allt och alla skall vara här, nu genast.
På sitt finurliga och kloka sätt vänder och vrider Bodil Jönsson här på alla våra seglivade uppfattningar om åldrandet. Och hon får oss att se pensioneringen som en tid av möjligheter och helt nya utmaningar.
Bodil Jönsson är en typisk representant för en ny, och kanske den enda, samhällsgrupp som har tid. Tid för reflektion och tid för eftertanke. En väldig resurs som ingen räknat med men som har en oanad stor potential. Om vi nu är tillräckligt smarta för att använda oss av den.