New York tidigt sjuttiotal. När den chilenske poeten Daniel återvänder till sitt hemland för att kämpa mot Pinochet får den unga författarinnan Nadia ta över hans stora skrivbord som han säger tillhört Lorca. Men Daniel mördas av den brutala regimen och kommer aldrig tillbaka.

För Nadia blir det otympliga skrivbordet en påminnelse om en kort och intensiv kärlekshistoria. Så småningom blir det även en del av henne själv, det inspirerar henne och blir en förutsättning för hennes skrivande. Så en dag, efter tjugofem år, blir hon kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter. Hon har kommit för att hämta sin döde fars skrivbord.

I fyra tätt sammanlänkade berättelser står skrivbordet med alla sina lådor i centrum. Vi får följa det och dess ägare genom tider och över världsdelar, från den judiska familjen Weisz i Budapest 1944, via London till dagens New York.

Liksom i sin genombrottsroman Kärlekens historia lägger Nicole Krauss omsorgsfullt en mosaik av människors öden och livsberättelser. En mosaik som präglas av minnen och sorg och längtan till en plats som gått förlorad.