Elias Canetti nådde en verklig höjdpunkt i sitt författarskap i och med sina memoarer, av vilken Den räddade tungan är den första delen.

Boken har fått sin titel från ett av Canettis första minnen då han som liten blev hotad av en ung man med att få tungan avskuren om han skvallrade om dennes och barnflickans hemliga kärlkesmöten.

När Elias var sex år flyttade familjen Canetti till England och när fadern dog ett år senare föll det på Elias lott att ta hand om den förtvivlade modern. Familjen flyttade senare till Wien och så småningom till Zürich. Här inleddes den brådmogne Elias frigörelseprocess, mästerligt beskriven i hans memoarer med en detaljrikedom som utgör den episka ryggraden i hans skildring av det tidiga 1900-talets Centraleuropa. Elias Canetti utsågs till nobelpristagare i litteratur 1981.

Per Landin, germanist, journalist, översättare och essäist har skrivit förordet till boken.