Under 1700-talet börjar viss musik betraktas som konst att jämföra med måleri, arkitektur och poesi. Musikaliska verk får så smått ett självständigt liv utan hänsyn till tid och rum. De blir en del av det kulturella arvet. Charles Burney var 1700-talets store musik¬historiker. Han sökte under otaliga resor kors och tvärs i Europa att utröna hur musiken vann sin nya ställning och hur den kommit till sådan hög perfektion. Liksom många med honom var han samtidigt överraskad över att den gamla musiken kunde hålla kvar sitt grepp och bli den nya musikens konkurrent och domare. Jan Ling slår följe med Charles Burney under dennes resor till olika städer och skildrar med Burney som ciceron 1700-talets musikliv i ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Boken är rikt illustrerad och innehåller många skildringar av musiklivet i form av utförliga citat från brev.