Sigurd Curman var riksantikvarie från 1923 till 1946. Dessförinnan var han vår förste professor i arkitekturhistoria, men han gjorde stora insatser också på andra fält. Han drog upp nya riktlinjer för restaurering av historiska byggnader, kyrkor särskilt. På 1930-talet blev han tillskyndare till de nya länsmuseerna. Statens Historiska Museum blev en fullträff av museipedagogik och som sekreterare i Vitterhetsakademien förde han de humanistiska vetenskapernas talan. Hans arbeten vid kraftverksbyggen i Norrland öppnade nya fält för landskapsvården. Under andra världskriget var han starkt engagerad för de av krig och ockupationer drabbade nordiska och baltiska grannländerna. I centrum för Anders Åmans biografi står Sigurd Curmans offentliga verksamhet, men boken ger en viss bekantskap också med hans person och privata liv.