År 1933 fick Sverige en ny granne i söder: en nazistisk diktatur buren av radikal antisemitism. På nära håll iakttogs under de följande åren hur en rasistisk ideologi omsattes i praktisk politik. Men hur förstods det nazistiska judehatet från svensk horisont? Och hur förklarades antisemitismen som företeelse? Med utgångspunkt i dessa frågor belyser idéhistorikern Henrik Bachner konservativ, socialdemokratisk och kristen idédebatt i 1930-talets Sverige. Boken visar hur uppfattningar skiftade inom och mellan dessa opinioner, men den blottlägger också hur förståelsen av antisemitismen ofta färgades av den fördom som analyserades. Även motståndare till nazismen såg inte sällan på judehat som i någon mening självförvållat. Fram träder en delvis ny bild av den svenska debatten om "judefrågan" åren före Förintelsen.