Året 1809 innebar den hårdaste freden i svensk historia, riket förlorade i runt tal en tredjedel av sin befolkning och areal, dynastin och författningen, Stockholm blev en stad vid gränsen.
Efter drygt sex sekler av med Sverige gemensam historia övergick Finland till att vara ett av de talrika särförvaltade områdena i det ryska riket. Omorienteringen tog sig uttryck i flyttningen av huvudstaden och universitetet från Åbo till Helsingfors och i strävandena att höja finskan till ämbets- och bildningsspråk. Samtidigt öppnade sig stora möjligheter i kejsarriket.
Lösryckningen från Sverige följdes inte av en motsvarande integration i Ryssland, utan det svenska arvet levde vidare. I skydd av en expanderande autonomi växte självmedvetandet i Finland. I Runebergs anda firades 1808 års män och restes minnesmärken över krigets hjältar.