Det moderna genombrottet i svensk litteratur har i hundra år varit fixerat vid 1880-talet. Redan kring 1850 formerade sig folkväckelsen till kamp för religionsfrihet och reformer av kyrkan. Över hela landet uppstod spontant gemenskaper byggda på den enskildes personliga övertygelse. Detta var början till folkrörelsernas Sverige. Läsarna fick sitt namn av att de läste så mycket, inte bara Bibeln. De sjöng, byggde, ordnade möten och fick med missionen utblickar i stora världen. Var inte detta, om något, ett modernt genombrott?
Gunnar Hallingberg, litteraturhistoriker och medieforskare, ser 1800-talets läsare som ett viktigt kapitel i vår kulturhistoria och undrar varför de ändå så sällan lockat idéhistoriker, etnologer, litteraturvetare och genusforskare till djupare studier.