Seneca var filosof och politiker i antikens Rom. För honom var filosofin en terapi mot själens oro, mot fruktan för döden och lyckans svängningar. Han var stoiker och ansåg att man med förnuftet kan undvika de felbedömningar som gör att man blir vred, girig, rädd, förtvivlad och besviken. Dessutom var han kosmopolit och talade om samhörigheten mellan alla människor oavsett social ställning och etnisk tillhörighet. Seneca var inte komplett vare sig som människa, politiker eller filosof, och stoicismen kan i det nutida välfärdsamhällets perspektiv te sig som en sträng och okänslig lära. Men den stoiska visdomen var länge ett alternativ i den västerländska traditionen. Och närmare besedd saknar den inte heller likheter med vår tids recept mot livets vedervärdigheter.