»En eftermiddag fanns han plötsligt. Alldeles stilla mellan syrenen och vinbärsbusken« Haren som inte hann komma med i Lars Gustafssons förra diktsamling men som nu blir den inledande dikten i hans nya, inneslutande, kompletterade bok. För dikterna har fortsatt att komma, att pocka på sin plats i den förra samlingens fruktbara men ännu inte avslutade sammanhang. Logonauten har fortsatt att berätta sina yrselframkallande historier och poeten har fortsatt sina strövtåg, på bokmässan i Göteborg eller bland Västmanlands sjöar, bland Roms katakomber eller i Stockholms tunnelbana, lika nyfiket och undrande, muntert och vemodigt. Dikterna visar upp hans fynd, en återfunnen skridsko i en potatisåker, en handstickad grå tröja »ur rumstidens djup« eller vågen av värme från ugnsluckan i bageriet i Norberg. Det är dikter av kosmisk distans och hjärtskärande närhet, av mildaste sommarnattsljus men med rysningen av en avskedsvind. Och någonstans faller snö över nordatlantiska vatten och »ses av ingen«. Men just sådant ser han, poeten. "Gustafssons nya diktsamling ger gott om plats för eftertanke. Människans storhet, all begränsning till trots, är dess allt överskuggande budskap. Den som är ute i det ärendet, har skrivit vårens allra viktigaste bok." -Bo Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning "ingen svensk (eller europeisk?) poet kan föra så lediga samtal med Platon och Aristoteles Han verkar, lågmält och långsamt drabbande, i varje enskilt poem. Suveränt, orubbligt, även då kanterna knappast slipats." -Jan Karlsson, Kristianstadsbladet "Gustafsson har lagt ännu ett verk till det författarskap som är ett av de finaste vi har." -Daniel Erlandsson, Östgöta Correspondenten