Edith Södergran var förtegen om sitt privatliv och förstörde själv brev och manuskript. När hon dog var fältet alltså fritt för spekulation och mytbildning. Den biografiska litteraturen tog fasta på myterna om den »långsamt döende, missförstådda « poeten och hennes dikter lästes som en poetisk dagbok. Litteratur forskaren Agneta Rahikainen har studerat Edith Södergran alltsedan 1990-talet. I Kampen om Edith berättar hon om kvinnan och författaren bakom myten: »Den Södergran jag vaskat fram är en ung, levnadsglad kvinna, humoristisk, själv ironisk, okonventionell, resvan, social, rörlig, nyfiken, ombytlig och alert.«