Vi lever i ett spänningsfält: å ena sidan det rationella - bevisbara - förnuftiga, å andra sidan det irrationella - obevisbara - intuitiva.
Spänningsfältet är verkligheten - ingendera av polerna kan upphävas, bortresoneras eller förnekas.
Man har försökt. Var och en av oss har försökt. Hela vår kultur har försökt.
Ingen har därav mått bättre eller blivit bättre. Men vidskepligare har man blivit, vilken av polerna man än givit sig på. Vantron är lika vidskeplig som övertron, och dessutom tråkigare.

Så inleder Gunnel Vallquist sin tanke- och reflektionsbok Steg på vägen. Det är en bok som kännetecknas av den andliga iakttagelseförmåga och det speciella seende som Gunnel Vallquist betraktade tron och livet.

Hon skrev med en behärskning och språklig precision som inte lämnade plats för intellektuellt lättsinne, än mindre för sentimentalitet. Hon förvaltade arvet från Bibelns vishetslitteratur, ökenfädernas tänkespråk och de medeltida mystikerna. Som Dag Hammarskjöld kunde hon i klara satser antyda sin personliga kamp och Guds oåtkomliga närvaro. Hennes lågmälda röst kommer att höras länge. Steg på vägen är en klassiker för att den berör det som är djupt mänskligt och därför djupt kristet.
Jonas Jonson i förordet

GUNNEL VALLQUIST (19 juni 1918-11 januari 2016) var en svensk författare, översättare och kritiker. Hon var ledamot av Svenska Akademien sedan 1982. Hon gjorde också en stor insats genom sin översättning av Marcel Prousts På spaningen efter den tid som flytt.