Musikporträtt 1996–2013 innehåller bilder ur Eva Edsjös redaktionella arkiv. Här hänger megastjärnor som Jay-Z bredvid indiefenomen som First Aid Kit och folkkära artister från Håkan Hellström till Dolly Parton. Eva Edsjö, född 1976, inledde sin karriär som musikfotograf i London. Sedan 2009 lever och arbetar hon i Stockholm. Under åren har Eva Edsjö fotograferat redaktionellt för tidningar som NME, the Wire, Pop och Sonic och skivbolag som Sony, EMI och Wichita. Hon har tidigare ställt ut porträtt av invånarna i Malis ökenlandskap, av Irländska travellers samt av cowboys i Texas. Madelaine Levy om Eva Edsjö: Det händer att jag vaknar om morgonen och känner att i dag skulle jag behöva bli fotograferad av Eva Edsjö. Men låt oss börja i november 1996. Jag och Eva träffar för tidningen Pops räkning Beck Hansen i hans loge på Cirkus i Stockholm. 26-årige Beck är storsäljande hitmakare och världens för stunden absolut hippaste musikartist. 20-åriga Eva praktiserar som fotoassistent och har aldrig tagit betalt för en bild. Eftersom Beck redan figurerat i Pop ett antal gånger har redaktionen känt sig nödgad att fundera ut något originellt. Jo, vi tänkte bjuda läsarna på lite bilder av dig när du firar jul, förklarar jag skamset och drar fram en tomteluva ur handväskan. Jag firar inte jul, blir svaret. Kanske inte helt förvånande. Beck är jude. Och scientolog. Men tjugo minuter senare har vi fått våra bilder. Och varsin kram. Av världens hippaste artist. Iförd tomteluva. Jag kan inte veta säkert så klart, men jag känner på mig att Beck Hansen vaknade följande morgon och kände att han snart skulle behöva bli plåtad av Eva Edsjö igen. Sedan dess har jag och Eva åkt karusell med Franz Ferdinand, hittat popmusikens epicentrum i en liten by i Skottland och porträtterat Belle and Sebastian, även kända som världshistoriens i särklass kameraskyggaste band. Eva har fotograferat musiker, bilfanatiker, travellers och nobelpristagare från Memphis till Timbuktu, från Fårö till Okinawa och i sina hemstäder London och Stockholm. När jag gav ut min första bok och behövde pressbilder var valet av fotograf självklart. Jag kan än i dag inte riktigt förstå att det är jag själv på de bilderna. Även om Eva som vanligt plåtade utan make up eller styling och med bara Parissolen som ljussättning. För den som flyktigt bekantar sig med hennes dryga femton år som fotograf får kanske för sig att hennes signum är de varma art deco-färgerna (aubergine, guldgult, klorofyllgrönt…). Eller krocken mellan mjuk natur och hård civilisation. Eller kanske det där vinterdisiga solljuset som på något vis alltid infinner sig så fort hon plockar fram kameran, oavsett årstid. Men den som sett henne jobba vet att det handlar om något helt annat. Eva plåtar nämligen världen som den är, men människorna så som hon ser oss. Lite bättre, lite smartare, lite ärligare – och väldigt mycket vackrare än vi egentligen är. Jag tror det är därför vi är så många som då och då vaknar om morgnarna och känner att idag är en sådan där dag då jag skulle behöva bli plåtad av Eva Edsjö. Madelaine Levy, Stockholm i augusti 2013