Alla ord överflödiga är en diktsamling utan överflödiga ord. Istället koncentrerar sig Ajohan Lahti i denna samling på tystnaden. Vad är det som uppstår i tystnaden? Är det en sorg, en känsla av att bli lämnad, eller en känsla av närvaro? Orden är få, dikten består av endast femton ord, desto längre är de långa pauserna, tystnaden, de blanka sidorna. Diktsamlingen blir en meditation över det kanske viktigaste ordet i det moderna samhället, ett ord som vi alltmer sällan får uppleva och njuta av. Där allting brusar omkring oss och det aldrig är tyst. Vad är det som gömmer sig i det som inte sägs?