Som kiselstenarna i sagan om Hans och Greta, så markerar dessa dikter en tillryggalagd väg. I tiden sträcker den sig från 1962 till 1986. I rummet går den genom tre mycket olika landskap, så olika att vandraren själv – som ändå är samma person – inte riktigt har grepp om sin resa. Leder kiselstenarna egentligen tillbaka till någon utgångspunkt som kan kallas ”hem”? Hur hänger slutet samman med början? Går vägen kanske i cirkel?Ögat spanar så länge det har ljus. Det vill forma en bild av meningen med resan.Lars Gunnar Persson, f. 1945, gav ut diktsamlingen Näktergalarna i Wijtschate 2009. I pärlögats ljus är hans andra samling.