”Mitt på Hötorget, i den tidiga vårsolens glans, stannar jag till och inser det ofattbara. Jag är världens hittils mest priviligierade människa. En svensk fyrtiotalist.” Så börjar författaren sin långa resa. Från en fattig uppväxt i byn Lövånger under Andra Världskriget, där han som Akilles bad och krigade med samma varma själ, genom en tonårstid i Umeå som präglades mer av teater, musik och skriverier än av läxläsning, till ett vuxet liv som tog honom till FN-tjänst i Kongo, studier vid Uppsala Universitet, lärarjobb i Ghana och i Sverige samt en lång rad språkkurser i Frankrike och England. Pojken som ”skulle bara” berättar om ett rörligt och stundtals rörigt liv där lusten att upptäcka och längtan efter äventyr varit större än strävan att finna en fast punkt i tillvaron. Kåserier blandas med glimtar och hågkomster, roande och rörande, alltid med allvar i botten.Det gäller, enligt författaren, att skynda sig hem och skriva om sitt underbara liv medan man kan och orkar. Snart är fyrtiotalisten en utdöende art.Erik Lindholm har tidigare utgivit:Den osannolike FN-soldaten i KatangaDen trettonde språkresanSami