Fanns humorn under medeltiden? Frågan kan verka besynnerlig, men den är berättigad. Många hävdar nämligen att humorn är eftermedeltida. »Humor är det moderna sinnets stora uppfinning«, skriver Octavio Paz, och Milan Kundera instämmer. Enligt Michail Bachtin var det medeltida skrattet något ursprungligt, primitivt, som ännu inte hade civiliserats till humor. Med exempel hämtade ur texter från hög- och senmedeltidens Västeuropa (ca 11001500) visar Olle Ferm med eftertryck att de har tagit miste: humorn fanns och den var ett väsentligt inslag i det sociala umgänget. Utan vetskap om detta blir vår förståelse av medeltidsmänniskan och hennes livsvärld ofullgången och fördomsfull. Ett gott skratt förlängde käften redan på medeltiden har ni förresten hört den där om abboten, bonden och hölasset? Olle Ferm är historiker vid Stockholms universitet.