Boken grundar sig på en långvarig brevväxling mellan Jörn Donners farmor Minette Munck och hennes ungdomskärlek, orientalisten K. F. Eneberg med vilken hon en tid var förlovad. Minette Munck var en klok ung kvinna, och hennes brev visar en ovanlig mognad, medan Eneberg var en orolig själ som sökte en plats i världen utan att någonsin hitta den. Som Finlands första assyriolog drömde han om en fast anställning på Helsingfors universitet. 35 år gammal gav han sig iväg på en forskningsresa till Mesopotamien som kom att bli hans sista. Donners skildring är ingen vanlig biografi; tidsbilden är fyllig och berättar mycket om både adelns och de fattiga vetenskapsmännens villkor i 1800-talets Finland. Minette Munck gifte sig med professor Otto Donner och fick tre barn, men hon glömde aldrig sin forne fästman.