Det är vanligen segraren som skriver historia. Dino Compagni är ett undantag. Liksom Dante Alighieri tillhörde han de vita guelfer som förlorade makten i Florens till de svarta. Stilen i hans krönika, som avhandlar tiden 12801312, är passionerad men behärskad, de retoriska inslagen få. Krönikan skildrar en tid då Florens söderslets av inre strider och kan ses som ett ovärderligt komplement till Den Gudomliga komedin. Med skärpa tecknar Compagni porträtt av samtida, och berömda är de av skalden Guido Cavalcanti och Dantes ärkefiende Corso Donati. Verket är fyllt av sprängstoff och publicerades först 400 år efter Compagnis död. Originaltexten återges parallellt med den svenska översättningen.
Översättning av Paul Enoksson.