Stuey "The Kid" Ungar : den sanna historien om tidernas bästa pokerspelare

Formgivare: Lars Sundh

Översättare: Stefan Lindgren

ISBN: 9789174991581

Utgiven: 2013-12-12

Format: Pocket

Språk: Svenska

Genre: Memoarer och biografier

 
»Har man det minsta intresse av poker så är den här boken ett måste. Mycket läsvärd!« | JENS JADBÄCK, AFTONBLADET
»Vem som är världens bäste pokerspelare genom tiderna? Stuey Ungar, definitivt.« DAN GLIMNE, SPELEXPERT OCH POKERBLOGGARE


Stuey »The Kid« Ungar är världens bästa pokerspelare genom tiderna. En kasinots Maradona, en legend innan han ens hunnit bli myndig.
Stuey Ungar växer upp i sextiotalets New York, pappan är bookmaker och Stuey tillbringar all sin tid i stans spelhålor. Han lär sig poker och gin rummy och inser att han kan utklassa alla de äldre spelarna. I tonåren träffar han mafioson Victor Romano som presenterar honom för de riktiga proffsen, och snart är han så bra att ingen vill möta honom längre. I jakten på ständigt nya kickar ser han tiotusentals dollar komma och gå. När Stuey hamnar i Kalifornien ställs han inför det största spelet av dem alla - Texas hold'em no limit. 1980 vinner han sitt första poker-VM, han har bara fyllt 26, och redan nästa år ska han göra det igen.
Stuey 'The Kid' Ungar är en sann historia om spelandet som livsstil, men också om tillvaron utanför spelet. Kokainet, som först hjälper Stuey att hålla sig vaken vid spelbordet, blir snart till ett beroende och verkligheten hamnar alltmer i bakgrunden. Stuey gör sig också ökänd för att spela bort varenda dollar han har på fickan. Han vinner runt 30 miljoner dollar under sin livstid, men har inget bankkonto, eller ens någon fast adress. 1997 gör han oväntat comeback och vinner sitt tredje VM.
Den 22:a november 1998 hittas Stuey Ungar död på ett motell i Las Vegas efter ett långvarigt crackmissbruk, 45 år gammal. Hans vänner tvingas samla in pengar till hans begravning.

»I kort jämnar turen alltid ut sig till slut. De bra spelarna vinner. Alla som tror att kortspel handlar om tur är idioter.« | Stuey Ungar