Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Skarpt reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.

»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språkets villkor. I samma ögonblick som en känsla tämjts och fått sin benämning (till exempel skam) har den redan förlorat sin egenart, sin individuella, oroande natur. Denna svårighet spänningen mellan språkets skapande och förstörande krafter är utgångspunkten för hela Sarrautes produktion.« (Ur Laura Lindstedts förord.)



De gyllene frukterna [1963] är en experimentell, lätt manisk dialog i romanform, som besvärjer tvånget att tycka saker, att ha en åsikt, för att smälta in, ta plats, överleva. För boken tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature.

Lorenz von Numers översättning från sextiotalet har här reviderats av Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen.