Genom att återberätta den antika myten om Orestes som dödade sin egen mor för att hämnas sin far bearbetar Björn Runeborg på en besvärjande rytmisk prosa det nationella trauma som mordet på Anna Lindh och före henne Olof Palme utgör. Mytens figurer, med sina ursprungliga namn men gestaltade som samtida öden, rör sig i Stockholm under de ödesdigra veckorna i september 2003, med Balkankrigen som den fond som det trojanska kriget utgör i det grekiska dramat.

Kassandra säger om Anna Lindh: »Hon var ljus och ingav hopp, på samma sätt som Palme gjorde och kanske ännu mer. Det är just där den anonyma hämnden bryter fram.«

Den anonyma hämnden är hämnden som vilar i oss alla som möjlighet, i de gamla myterna personifierad som rasande gudar och gudinnor. Den väcks av krig och olycka, sådant som tycks drabba alla, utan namngiven anstiftare, den söker sitt utlopp på en gång blint och exakt där den träffar som starkast.

Orestes tvekade aldrig utspelar sig mitt i detta såriga skeende.