Tre romaner med något gemensamt; om än inte helt lätt att precisera vad. Alla tre ganska korta till omfånget. Alla tre med huvudpersoner som bär ett envist, lätt excentriskt drag, såsom Lars Gustafssons romankaraktärer brukar göra.
Men där finns också någonting annat som gör att just de här tre börjat framstå som verkliga klassiker. Det har att göra med hur en levande tid gestaltas.
Tiden hos Gustafsson kan nästan stanna upp, som en boll i ett serveuppkast, sakta roterande i luften med vänster­spinn mot en texansk sommarhimmel, som i Tennisspelarna [1977]. Den kan också anteckna sig som universell; jaglös som bin eller som den människa som vet att det är ute med henne och svarar på denna vetskap med kärlek, i En biodlares död[1978]. Eller så kan den nästan helt utan avbrott låta ett brokigt liv utspela sig under En kakel­sättares eftermiddag [1991].
Denna nyutgåva är försedd med förord av författaren och kulturjournalisten Sigrid Combüchen, poeten och kritikern Anna Hallberg samt Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.

LARS GUSTAFSSON [1936-2016], född i Västerås, var författare och filosof och verkade som profes­sor vid Uni­versity of Texas 1983-2006. Han debuterade 1957 med romanen Vägvila och med ett nittiotal böcker - romaner, diktsamlingar och essäsamlingar - kom Gustafsson att höra till vår litteraturs mest produktiva och mest översatta för­fattare. 2015 tilldelades Lars Gustafsson som förste utländske författare det prestigefyllda tyska Thomas Mann-priset och under sin levnadstid mottog han närmare trettio större litterära priser. Modernista har gett ut romanerna Tennisspelarna, En ­biodlares död och En kakelsättares eftermiddag, vilka också finns samlade i voly­men Tre korta klassiker [2013].