Detta är en översikt över hela den svenska varuhandelns historia under två sekel, från 1720 till 1920.

Här ges en övergripande bild av såväl de institutionella förhållandena som de dominerande handelsformerna inom både gross- och detaljhandel, i städerna och på landsbygden. Exempel ges från en rad olika branscher.   

Boken består av två kronologiska delar. Den första täcker perioden mellan 1720 och 1850 och skildrar den så kallade protoindustriella varuhandeln. Såväl lagstiftningen som handelsformerna under perioden hade sina rötter i medeltidens ekonomi. I städerna fanns grossister, detaljister och hantverkare, och varorna salufördes på torg och marknader. På landsbygden, där varuhandel egentligen var förbjuden, förekom ändå gårdfarihandel, bondehandel och marknader. Den senare delen av perioden präglades av stora institutionella förändringar, då de strikta regleringarna av handeln började luckras upp i slutet av 1700-talet. Slutpunkten kan sägas vara år 1846, då skråväsendet upplöstes och inte minst handel på landsbygden slutligen blev tillåten.   

Den andra delen sträcker sig mellan 1850 och 1920 och kallas industrisamhällets varuhandel. Institutionellt präglades denna period av en rad näringsfrihetsreformer, men också av andra förändringar i lagstiftning och organisering som ansågs nödvändiga i det framväxande industrisamhället. Under perioden uppstod fenomen som butiker med skyltfönster, varuhus, postorderföretag och konsumentkooperation. Reklam och varumärken fick sitt genombrott. Äldre handelsformer levde kvar, men minskade i betydelse. Det fanns inte längre några hinder mot att etablera vilken verksamhet som helst, även på landsbygden, och med undantag för varuhus bedrevs nu nästan alla handelsformer också utanför städerna.    

Fredrik Sandgren är docent och lektor vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.