Biskopen i Växjö stift nekade prästvigning. Kallelsen som jag fått; att «Du skall bli präst» fick svaret att jag är Biskop och bestämmer.
Prästvigningen skedde i Luleå stift. Jag berättar om människor jag mött och om en Biskop som vågade taga emot mig. En positiv tid men min väg gick vidare. Uppbrottet var svårt men det som var finns kvar.
Vägen gick till Lunds stift och där mötte jag andra medmänniskor med stort intresse för sin kyrka och åter en Biskop som utövade sitt inflytande till glädje för sitt stift.
Slutmålet med min prästtid slutade där den skulle börjat. Slutet blev gott men det var många svåra år och utan min make Staffan som varit mitt stora stöd under våra snart 40 år hade det varit svårt. Du skall bli präst var ett kall och om fick jag mottaga samma ord idag skulle jag säga «Din tjänarinna hör dig, så låt oss följas åt du är inte ensam.»
Berättelserna vill ge insidan av kyrkans olika verksamheter till de som finns utanför denna. Jag kan inte vara objektiv, men vem kan det.