Den här boken handlar om skolan. Jag börjar med att berätta om min familj och barndomen i Tornedalen och bakgrunden till att jag valde läraryrket. Detta tar jag med i berättelsen, för den tiden har danat mig i min lärarkarriär. Jag har ofta hjälpt elever, som har haft det jobbigt hemma. Min filosofi är att alla kan klara godkänt i alla betyg om man möter dem där de befinner sig och till detta behövs det fler lärare, som stärker deras självförtroende. Lärarna behöver mer tid till gemensam planering, som vi hade under det statliga styret. Nu under den kommunala tiden har vi allmän fortbildning. Det borde vara mer ämnesmetodik i stället! Jag har undervisat i matematik och No-ämnena från 1970-2015 och har sett alla läroplaner. Den sista 2011, tycker jag inte var bra och eleverna är alldeles förtvivlade över alla nya nationella prov. Läroplanen 1994 var perfekt! Lärarna hade större eget an­svar och man kunde ha mer stora projekt och inte som nu, lektioner och prov. Vi hade många laborationer och fler studiebesök. Sedan skolorna kommunaliserades kom, tycker jag att villkoren har blivit sämre. Det var tryggare när skolorna var statligt styrda och lärarna fick kvalificerad fortbildning i sina ämnen. I den statligt styrda skolan hade vi pedagoger, som var rektorer och de var mycket kompetenta. Nu anställs billiga rektorer, t.ex. har jag haft småskolelärare som rektorer som inte alls förstod högstadiet. Kommunala skolpolitiker är inte alls intresserade av skolan. De räknar bara på utgifterna i skolan och det har även hänt att de tagit tillbaka pengar, som skolorna tidigare fått till undervisningen. Den gången köpte jag pennor till eleverna när pengarna togs tillbaka.