Grotta Azzurra var en nattklubb i Stockholm på 20- och 30-talet, som egentligen var en konstnärsklubb där man måste vara medlem för att komma in. Något som alla kändisar ville på den tiden. Till denna enkla lokal, en liten kolkällare på Grev Magnigatan 5 på Östermalm, kom det folk som levde på natten efter det att teatrar och restauranger hade stängt. «Grotta Azzurra. Ja, det var spännande. Stockholm var så litet på den tiden. Det var gäng som roade sig. Vi kallade oss 'dom som inte oroar sig'», berättade Alice Timander för författaren. Grotta Azzurra fanns i tjugo år och var en magnet för den tidens kändisar, författare, målare, skådespelare, musiker, journalister, diplomater, advokater och gästande människor i staden. De hade dock ingen aning om de rättsliga problemen, mer än att de läste i kvällstidningarna om razzior som företogs med syfte att stänga verksamheten. Inte ens ett tillägg i Ordningsstadgan för rikets städer och böter hjälpte. Under tjugo års tid fanns denna grotta, som hela tiden uppstod under nya namn. Jag har letat i efterlämnade papper och böcker skrivna av några som var där, pressklipp, arkiv och polisprotokoll samt personliga minnen och samlat dem i en sorts dokumentär för att jag varit nyfiken på vad det var som engagerade mina föräldrar så intensivt under 30-talet. Kanske kan det roa några fler som hört talas om Grotta Azzurra och som undrar över vad som hände de där åren. Varför fick det inte finnas en privat nattklubb för medlemmar på den tiden? Jag tror det hade med tidsandan att göra! Efter att boken om Grotta Azzurra kom ut har en del nytt material tillkommit. Flera personer har hört av sig. Jag har också förstått att det finns människor som än idag kommer ihåg denna nattklubb. Kanske en del av vår Stockholmshistoria. Därför vill jag nu ge ut en andra upplaga med en del korrigeringar och Grotta Azzurra stavat enhetligt med två zz.